Rapport från en ledig man

I Östergötland. Grönt, fint och slött. Mitt i en ledighet fylld av öl, scrubsmaraton, bokläsning och (snart) lite resande.

Klubben i måndags. Kände mig gammal. Offside. Dock är det lika kul som förr att dra t'et (som man säger här uppe) en måndag.

Läst ut Snabba Cash. Därmed skriver jag korta meningar. Snart ge mig in på Stieg Larssons böcker. Känner mig oerhört mainstream (för att inte tala om sen!) när det kommer till böcker. Pocketformatet förvärrar den imagen.

Imorgon: Halmstad. Det ska regna. Men ser framemot road trip, öl, brassestol och kanske, kanske Tylösand.

Örebroarn nobbade gemensam bränning av skivor, till morgondagens bilfärd. Nu ska det brännas på olika håll. Med tanke på att helgen kommer att vara en musikalisk katastrof, förutom i bilen ner och hem, är kvaliteten på de här skivorna av yttersta vikt.

På måndag börjar jobbet. Sju veckor utan socialt liv, men fyllda av ångest och längtan.

Inget jag ska tänka så mycket på nu. Här ska det brännas. Skivor.

Ett fabulöst dygn, värdigt en ledig ung man som mig.

Senaste dygnet har troligtvis varit årets bästa, so far.

Från rosé i det gröna, via ett karibiskt tupplår och flertalet öl, till dagens soldyrkan i Västra Hamnen. Ett dygn fyllt av värme, dekadens och känslan av att vara ledig.

Tack tack tack, till alla inblandade och väderguden (eller växthuseffekten?) som är med oss.

Avskedsgille (Känn ingen sorg för mig Fab3)

Detta händer ikväll. Kan bli hur bra som helst.

I Augusti 07 inleddes, med trevande steg, det fenomen som senare skulle benämnas som Fab3. Ett år (ungefär) med dekadenta KB-kvällar, fikaskvaller och mängder av dråpliga situationer har därefter passerat.

Fabmedlem Gustav har beslutat sig för att fly, precis som Gil, och tillbringa hösten i Hong Kong. Där kommer han att missionera Fab3:s värderingar och kanske studera lite också.

Likt Kockumskranen lämnar han Malmö med stor sorg i hjärtat och kommer bära namnet Tears of Malmö under sin tid i östlandet. Den trogne Fab-3 supportern Catalina (a.k.a. Storpökarn) Lindgren har redan uttryck sin sorg.

Men varför sörja, när man istället kan celebrera vår vänskap.

Fredagen den 8:e juni ska ett års vänskap sammanfattas.
Programmet är fortfarande preliminärt och kan ändras i takt med rådande väderförhållanden. Men på ett ungefär så här kan det komma att se ut.

Klockan 18.00, Fördrink och uppvärmning i 471. With a little help from my friends, spelas högt och länge.

Klockan 19.00 är ett bord reservat (förmodligen och förslagsvis på det karibiska haket Carib Kreol), där vi inmundigar en fabulös måltid.

Därefter går vi någonstans (beroende på väder, etc) och dricker öl, vin, sprit. Too bored to die, spelas och medsjungs fruktansvärt falskt.

När Catalina ramlat tillräckligt många gånger, Per inte bara låter som en apa utan en full apa, Victor har avslöjat mer än vad han borde om sitt sexliv och jag är tillräckligt alkohol-röd i ansiktet går vi vidare.

Här ligger kvällens stora problem. På vårat vattenhål KB ska peknegern Ixzibit genomföra någon slags konsert och jag är fundersam på vad efterföljande nattklubb har att erbjuda för möjligheter när det kommer dekadent indie-dans. Debaser kan vara ett alternativ, men där har Weekday nån klubb och jag är rädd för att det spelas fruktansvärda mängder post-ravelåtar. Men det ger sig, ut ska vi.

Efter att vi har varit ute går vi Malmös sämre gator hem. Victor bråkar lite, Per låter som en apa och Catalina undrar var fan hon ska sova. Kanske bryter vi mönstret och arrangerar en efterfest, med riktigt dålig och fjantig heartbreaker musik. Apan säger att han älskar mig, Catalina gråter och Victor säger någonting sentimentalt. Jag lovar att jag ska bjuda alla på en resa till Hong Kong, varpå jag somnar.
-------

Catalina, som den supporter hon är, har utsett sig själv till kvällens hovfotograf. Men för att säkerställa att kvällen verkligen förevigs är alla välkomna att ta med kameror.

I övrigt är det ett vanligt och glatt humör, pengar, mobil, nikotin och alkohol som ska medtagas.

Väl mött den 8:e.

Danskjävel?

Idag vid fyra-hugget (när sommarlovet var officiellt, mjukglass på Dagnys hade inmundigats och allt var allmänt förträffligt) skulle jag in på skolan en sista sväng och hämta min väska, som hade glömts i all iver efter sol.

I en av korridorerna möter jag en man i 40-nånting åldern, vilket jag inte tänker så mycket på. När han är fem meter ifrån mig hostar jag (en oskyldig hostning, med handen för munnen), varpå mannen skriker:

DU SKA INTE GÖRA SÅDÄR! DU HÄLSAR INTE PÅ MIG PÅ DET SÄTTET.

eeeh va?

HOSTA INTE, JAG KAN FAN POLISANMÄLA DIG FÖR OFREDANDE!

men....va? om jag måste hosta så hostar jag ju?

NEJ! NU SLUTAR DU HOSTA OCH JAG SKA KÖPA UTSKRIFTER!

eeeh..ok, gör det du...

Jag hämtar väskan, säger trevlig sommar till några klasskamrater och går ut i korridoren igen. Och hostar (jävla halsjävel). Precis när jag hostat till kollar jag upp och ser den galne mannen i andra änden av korridoren. ajfan.

MEN SLUTA NU, PROVOCERA MIG INTE!

men va!? jag hostar bara!

SLUTA TRAKASSERA MIG, JAG POLISANMÄLER DIG, DU ÄR DUM I HUVUDET!

det är väl snarare jag som kan polisanmäla dig?

DU SKA INTE FÖRFÖLJA MIG, FATTAR DU DET?!

men lägg av nu!? vad är problemet?

mannen går nu upp för trapporna och fortsätter skrika efter mig. Skolan har bra akustik så dem få människorna på plats hör skådespelet ganska väl. Så även securitasvakten.


Huruvida mannen är av dansk börd eller är släkt med skolans vaktmästare (som ville döda mig när jag ställt min cykel fel) vet jag inte. Jag hoppas dock att denne smått rubbade människa sitter i ett madresserat rum just nu, iklädd tvångströja.

Danskjävel!

Jag kan verkligen inte komma över att en tjock och full fotbolls....supporter(?) förstörde något som hade kunnat bli den absolut största idrottsupplevelsen jag fått se live. Möjliga 4-3 blev till 3-0 och ett enda stort antiklimax. Förbannat.

Åååååååh..sopa! idiot! DANSKJÄÄÄVEEL.

Danskjävlaaar

Nu slipper alla höra gnäll om möget till B-uppsats. Inlämnat tjugo minuter innan dödslinjen tidigare idag.


Nu är det laddning inför morgondagen som gäller. Och vad passar bättre än att lyssna till Ernst Hugos klassiska monolog.

Efter det ber vi en bön om att Zlatans ljumske läker snabbast möjligt. Imorgon kan jag nämligen förlorara min sett-zlatan-live-oskuld. En nog så viktig milstolpe för en Zlatanist och värt halva entrépengen.

Om Zlatan inte medverkar så hoppas jag givetvis att vi klår dem ändå. Danskjääävlaaarna.