Noel ger fulfingret till John

Den gode Noel Gallagher ryter till och sågar John Terry. Den engelske mittbacken har ju trots allt konstiga..ögon(?)

Underbart!

Bloggen lägger sig i ett syrgastält och hoppas på det bästa

Kungen av pop är död. Säsongen är död. Journalistdrömmarna är döda. Den här bloggen är hyfsat död. Det här är ett försök att lägga in bloggen i ett syrgastält och hoppas på det bästa.
--

MJ var det ja. Det har hunnit skrivas en del om honom sedan den 25e juni. Vissa saker har varit läsvärt, men mest har det handlat om tveksamma relationer med barn, blekheten, droger, pengar, nation of islam, barnen, Bubbles och Anton Glanzelius.

PSL levererade en av de bättre texterna, som summerar det hela ganska bra. Även Virtanen vässade pennan och skrev det som alla vettiga tänkte - låt nu musiken berätta MJ:s historia.

Jag har själv gått i fällan och kittlats lite av alla rykten och konspirationsteorier. Ibland har jag mest viljat ge stackars Michael en kram och säga att allt kommer att bli bra. Men framförallt har jag alltid ryckts med i hans musik, något som inte alla kommersiella popstjärnor lyckats med. Det är för mig ett större fenomen än vilken hudblekning som helst.
--
Säsongen ja. Den är, som vanligt numera, död. Spelare sticker, Madsen glappar och utåt sett är MFF en förening i djup kris. Innanför väggarna är dock allt frid och fröjd. Kort och gott - allt är som vanligt.
--

Journalistutbildning? Neherru! Still stuck at work och om det fortsätter kommer jag att lägga mig apatisk i fosterställning kring oktober för att aldrig resa mig upp igen. Liten överdrift kanske, men kort och gott - trött på jobb.
--

Och så rullar det på. Kanske bloggen gör det också. Syrgastältet är igång och jag ska försöka hålla den levane. Funderade på att twittra istället, men eftersom jag inte ens lyckas hålla mina sms korta är det nog ingen idé. Kanske vore bra för kreativiteten dock. Men det är nog det mesta just nu. Till exempel sömn, tack och godnatt.

Och så var den säsongen körd

Det är efter sådana här matcher man inte kollar på tabellen på ett par dagar.

Blicken går snarare mot golvet, då huvudet är tungt tungt.

Aprilsolen borde säljas på burk året om

Aprilhimlen var vackrare än vanligt i år. Aprilsolen starkare. Men nu är det snart mitten av maj och tiden går snabbare än någonsin. Det är synd. Det är ju det här man längtar efter under de allra mörkaste månaderna.

Som tur är ska jag och Örebroarn återuppliva aprilhimlen (och aprilfyllan i solen) i juni. Han kommer hem då, Örebroarn. Fast inte till Örebro. Jag undrar var han ska? Kan knappast ha fler vänner som jag kallar Göteborgarn, så det får väl bli Malmö antar jag.

Jag ska också få ett nytt hem i juni. Fast jag flyttar inte så långt. Men flyttas ska det göras och jag ser inte framemot det. I alla fall inte delen där man bär kartonger och möbler.

Det är lite för tätt mellan flyttarna nu, så det är väl bäst att bli kvar på samma ställe ett tag. Men om jag fick bestämma så hade jag gärna flyttat igen om ett halvår. Längre bort då. Det är om ett halvår aprilhimlen är som mest avlägsen.

Jag vet hur man väntar

Det är över 2 år sedan jag kom Swedbank Stadion riktigt nära för första gången. Då - de gamla träningsplanerna schaktades bort och jag gjorde en intervju i en byggbod intill.

Bland de få bilder och modeller som då fanns var det denna som jag tyckte såg bäst ut. Men det var även en bild som illustrerade hur lång tid det var kvar tills arenan stod klar.

I söndags när jag rundade gamla stadion var byggbodarna borta. Fortfarande en byggarbetsplats, men istället för byggbodarna stod den där. Swedbank Stadion. Jag klev in på ståplats och insåg att den dataanimerade bilden från 2007 hade varit ganska nära sanningen. Nu i söndags stod jag strax till höger under storbildsskärmen. Arenataket var inte vitt, utan svart, men läktarna var himmelsblå och flaggorna vajade.

Invigningen - inmarschen - avsparken - första, andra och tredje målet - slutsignalen, ja det fanns många stunder för gåshud i söndags.

Men viktigast av allt: byggbodarna var borta och väntan är över.

Var tog första kvartalet vägen?

Kom på idag att jag en gång hade en tanke om att blogga om mina nyårslöften. Gjorde jag det?

Lite sent nu hur som helst. Allt gick åt skogen och nu är det redan april. Men tiden går snabbt och snart är det nytt år med nya möjligheter.

Vadå twitter? Ett kort blogginlägg är ett bra blogginlägg

Det närmar sig helg.

Tåget till Lasse Kronérs hembygd är bokat. Bob Hunds nya är inlagd i podden och lönen rullar snart in på kontot.

Men först - upp gå till jobbet jobba jobba äta lunch.

Ni pratar om vår, jag funderar på att emigrera

Folk börjar prata om våren. Ha! Snickesnack. Nästa vecka kommer snön igen.

It (vintern, alltså) ain't over til it's over, gott folk.
--
För det är alltså inte april riktigt än. Trodde dock att jag vaknat upp första april när jag öppnade tidningen imorse. På sportsidorna presenterades LDB FC:s nya matchställ. Det är rosa. Med blommor på.

Gott så, då får dem lite att göra nere på Malmö Högskola! Genusföreläsningar är alltid riktiga kioskvältare.

Dagens...Glasvegas?

Hopplöst

Thåström igår. Han lyckas fortfarande. Utan publikfrieri levererar han en mörk och laddad konsert som inte går att värja sig emot. 52 år ung är han fortfarande coolast av alla på scen och det går inte att slita blicken från honom.

I Alla vill till himlen förstår vi även att han fortfarande låter cool.

Thåström lämnar efter en mörk mörk Du ska va president och kvar står vi utan ett uns av hopp kvar.

Om jag nu överhuvudtaget hade något.

Lite för mycket februari just nu

Just nu är det alldeles för mycket snö, lite för mycket februari och väl mycket jobb.

Det vore fint att fly en sväng. Kanske till Shanghai?

Varför så långt, tänker ni. För att Örebro inte är något kul utan Örebroarn. Och Shanghai lär vara dubbelt så fint nu när han är där.

Bloggar gör han också! Men det gör å andra sidan alla kineser. OK, inte alla. Men några procent.

Morgondagens låt

Igår blev jag bemött av ilska ifrån inte bara en, utan två kunder. Dem gillade inte det jag sa. Vissa hade accepterat det jag sa, andra blivit lite irriterade medan de här två blev arga och otrevliga.

Det är givetvis mitt fel att du inte betalar för tjänsten som du vill använda. Det är inte heller ditt, utan mitt fel att du nu inte vill köpa tjänsten men ändå använda den trots att den inte är tillgänglig.

Och naturligtvis ska jag vara överlycklig för att just du, å allsmäktige kund, vill komma till mig just nu. Därför ska jag göra ett undantag, exclusive, för dig då du är så (o)trevlig.
--
Jag förstår inte hur förbannad man kan bli för ingenting?

Kanske är det februari. Kanske har dem inte fått en kram på länge.

För mig räcker det att vara lite bitter över dessa saker. Men okej - ska vi ha krig här i världen så vill det till att folk blir lite arga också.

Bra start på den nya veckan!

God jävla morgon.

Fem i åtta var det någon som tyckte att hacka upp asfalt var en bra i idé. 20 meter från mitt sovrumsfönster.

Det var ju bara att ge upp och gå upp. Jag skulle ju ändå upp kvart över åtta, så jag tackade ju mannen med den hemska maskinen 20 meter från mitt sovrumsfönster. Problemet är dock att han inte är klar än.

Det här är som 20 dåliga måndagsmorgnar på samma gång.

Ska inte en asfaltsarbetare ha förmiddagsfika snart? Om han inte dricker kaffe kan det bli hans död.

Bloggdöd och hopp

Det bloggas för dåligt. På alla håll och kanter.

Ska bli intressant och se ifall Örebroarn tar upp bloggandet när han far till Kina.

Läste häromdan att det finns lika många bloggare i Kina som det finns tyskar i Tyskland. Ni vet ju alla att det finns jäkligt många tyskar i Tyskland, så ni kan bara tänka er hur många bloggar det finns i Kina.

Kommer Örebroarn falla för bloggtrenden i sitt nya hemland?

Jag hoppas. Förut hade jag fullt upp att följa alla bloggar. Nu är de enda bloggarna i mina bokmärken som faktiskt uppdateras Ekwalls och Lauls.

Kom på mig själv att jag inte följer Birros blogg. Läst sporadiskt, men inte följt. Nu är den dock bokmärkt. Han gav mig nämligen lite hopp.

Jag har ingen utbildning. Jag har aldrig bott i Stockholm. Jag är inte journalist.

Där har ni tre av mina styrkor.

Då jag uppfyller 2 av kriterierna kanske det kan bli något av mig också en dag.

2009 blir inget skitår. Det blir värre.

Sven-Otto* var på Aktuellt förut.

Det spekulerades i om hans tidigare uttalande kan ha vara ett understatement. 2009 kan alltså bli värre än befarat.

Jag lyssnade inte helt och fullt, så jag vet inte om det berodde på att Sven-Otto hade sett Lets Dance i fredags eller läst om de kommande Wallanderfilmerna. Volvovarsel kan varit en annan anledning, men jag tror inte det.

*Länken visar en bild då Sven-Otto ännu inte hade börjat se mörkt på livet och framtiden.

2009, så blir det.

Sven-Otto Littorin tror att det kommer att bli ett riktigt skitår. Jag kan inte se någon anledning att opponera mot hans statement.

Jobben försvinner, melodifestivalen kommer vara minst lika populär som vanligt, Eminem gör comeback, inte mindre än tretton (13!) nya Wallanderfilmer ska spelas in, Blondinbella kommer att vinna Lets Dance, jag kommer att bli bostadslös och även om sommaren nog blir kanon och vi förtränger allt det onda så kommer Jihde att slå undan benen på oss och starta en ny säsong av Idol framåt höstkanten.

2009 kommer vi även lägga grunden till ett förjävligt 2010, eftersom Sverige inte kommer att kvalificera sig för fotbolls-vm.

Nej då, lite kul kanske det blir. Morrissey kommer till Sverige, Liverpool vinner Premier League, Swedbank Stadion står klar och så ska vi försöka rädda världen vid en jättestor klimatkonferens. Det kommer säkert gå fint det där.

Fint. Det kanske blir ett fint år ändå. Jag har precis fått igång Spotify och det verkar vara fint.

....Men är dom verkligen seriösa med tretton (13) Wallanderfilmer?

Tro fan att Sven-Otto får rätt ändå.

2008, så var det

2008 ska analyseras för att sedan gömmas på säkert ställe. Det är ju ändå 2009 nu.

Då kör vi!

När klockan blev 1:e januari nånstans i bucket- och fyrverkeridimman på en ö i Thailand kunde man inte tro något annat än att 2008 skulle bli ett sjuhelsikes bra år. Baksmällan klarade man ju dessutom ut galant i en brassestol på stranden. På kvällen spisades god thaimat och jag njöt i fulla drag.... Tills thaimaten (och mycket annat) kom upp dan efter. Där någonstans, på en toalett i en sunkig hydda på en ö någonstans i Thailand borde man ju börjat inse att 2008 inte skulle bli fint.

Men man levde på hoppet och red ut matförgiftningen, besökte fler öar och avslutade alltsammans med några galna dagar i Bangkok. Trots kylan som mötte mig på Kastrup höll jag hoppet uppe, nu fick jag ju återse familj och vänner.

Sedan rullade vintern 2008 på, det blev nog vår även om den länge var avlägsen. Jag minns skrivande av uppsats, lite festande och så jobb. Sen blev det mer jobb. Till slut var det bara jobb.

Utanför rusade världen förbi. Jag hade glömt bort allt vad Lets Dance, Idol, Bonde söker och Wallander var för något, men TV4 var inte sena att påminna mig. Samma kanal sade sig dock visa mer svensk fotboll än någonsin, men jag vet inte hur det blev med det. Snart gör dem väl även allsvenskan till ett svenska-folket-röstar-fram-vinnaren-program.

Något som kanske hade varit bra, för det hade gett MFF en liten liten chans till en...topp4-placering.

Tur att TV4 inte sänder nobelfesten längre, då hade svenska folket fått ringa in och rösta fram nobelpristagarna.
---
Under min tid utanför Sverige hade jag även glömt bort Blondinbella. Eller just det, hon fanns inte för ett år sedan. Hur som helst glömmer jag henne gärna igen. Förutom Blondinbella diskuterades något som kallades FRA väldigt mycket. Jag förstod inte mycket av det heller.
--
Virtanen skrev på bra som vanligt, men kraschade totalt på hösten. Jag har fortfarande inte läst boken. En annan man, nåja..spoling..med finskt klingande namn kraschade dock redan i sjätte omgången.
--
Hösten kom och plötsligt var det finanskris. Över-jävla-allt. Och om det inte var finanskris så var det presidentval och Obama. När det sedan blev president Obama OCH finanskris så fick inte ens Blondinbella någon mediaexponering.
--
Och när finanskrisen var här på riktigt och inte bara var någon "kommande bolånekris i USA" skulle TV4 pigga upp oss med Stjärnor på is. Public Service kontrade med...Dansbandskampen. Just då var det väldigt skönt att se Filip&Fredrik. Fulla.
--
2008 var alltså året då inte bara börsen rasade och hela finansvärlden kollapsade. Det var även året då all tänkbar smörja visades på TV, spelades på radion, vann allsvenskan, publicerades i tidningar, gick upp på bio, släpptes på DVD, vann Premier League och fanns med i otaliga blogginlägg.
--
Förutom det så var 2008 ett ganska bra år. Tackar vännerna, Malmö, musiken och Zlatan för det.
--
Till sist. De obligatoriska årets..

...Album.
1. Håkan Hellström - Försent för Edelweiss. Håkan gick i Exil på Wollmar Yxkullsgatan, upptäckte Youtube och skrev några av hans bästa låtar någonsin.

2. Joel Alme - Master of Ceremonies. Romantik från Göteborg. Det blir ofta bra.

3. Markus Krunegård - Markusevangeliet.

4. Glasvegas - Glasvegas. Pga. att det var något nytt, fast ändå inte. Typ.

5. Lykke Li - Youth Novels. Cool. Coolare. Lykke Li.

...Låt.
1. Håkan Hellström - Långa Vägar. Lyssna bland annat på första textraden så förstår ni.
2. Joel Alme - The Queens Corner. Lyssna på första textraden.
3. Glasvegas - Geraldine.
4. Lykke Li - Dance. Dance. Dance.
5. Håkan Hellström - Tro och Tvivel. Urstark inledning på årets bästa album. Och en hel drös spelningar.

...Liveupplevelse.
1. Håkan Hellström - Way Out West, GBG. Total urladdning. En gråtande och rökande Gilbert försvann i ett konfettiregn och hela Göteborg grät med honom.

2. Neil Young - Way Out West, GBG.

3. Bob Hund - Helsingborg. Första gången jag såg dem. Som tur är inte sista.

4. Broder Daniel - Way Out West, GBG. Ett värdigt avslut. Nu finns det ingen tid för oss. Pandorna vid staketet grät. Och jag med dem. Nästan.

5. Lykke Li - KB, Malmö. Fick den stora, men tråkiga Malmöpubliken att (i alla fall hjälpligt) sjunga med i A Tribe Called Quests gamla dänga. Och var allmänt cool som bara Lykke kan vara.

...hajp jag inte orkade sätta mig in i.
1. Fleet Foxes.
2. Spotify.
3. FRA-lagen.
4. Blondinbella.
5. Henrik Rydström.

...misslyckande.
1. Jens.
2. Malmö FF.
3. Sveriges EM.
4. Sveriges OS.
5. Malmö FF. Japp, igen. Så dåligt var det.

---

Japp. Det var väl 2008 det. Det kan ha hänt lite annat också. Men i stora drag. Det är dags att gå vidare nu. In med det nya! Det är ju ändå 2009 och imorgon börjar Lets Dance igen. Med Blondinbella.