Dagens ( och alla andra dagars) flykt

Det gör ont och det är mörkt. Annars fint, tack.

Härligt att så många läser blogg! Tack för alla roliga och fyndiga kommentarer. Tack o tack.

Närå. I am a waist of time, som de säger.
--
Newsflash! Snart har Malmö de finaste arenorna för landets största idrotter. Tyvärr kommer inte elitlagen som sett till att bygga de finaste arenorna att spela i den högsta divisionen för respektive idrott.
--
När man faller så går det snabbt och gör ont. MFF faller dock under längre tid och längre ner, vilket bara gör ännu ondare.
--
Aj aj aj aj aj aj.
-

Ont gjorde det även att se den senaste Arnfilmen. Herrejösses vilken slakt av boken.
--
Mörkt, blåst och regn. Nu minns jag hur den var. Den där mörka tiden vi kallar hösten. Det var två år sedan jag upplevde den sist.

För ett år sedan gick jag på Queens Road Central.

Det har knappt hunnit bli september och mer än någonsin vill jag fly, precis som Gilberto Gil.
--

OS tog slut den här gången också. Det hade funnits så mycket att skriva om man hade tid. Och ork. Och fortfarande studerade eller gjorde något annat där skriva betyder något.
--
Till sist - någon med en lägenhet till övers? Inte? Koja? Papplåda?

Inte det? Nej.

Sms-poesi

"I skärselden. Jag är ganska varm. Jag brinner."

Det är förmodligen bara misslyckandet som blixtsnabbt kan svara som ovan på ett "var är du-hur är det-vad gör du-sms". En lördagskväll.
--
Ett ännu klockrenare sms ramlade in under fredagen. Men det är en hel bok och det orkar jag inte skriva just nu.
--
På tala om böcker och mästerverk..och misslyckandet... Vad hände med den bloggen egentligen?

Försvann med håret? Ryktet säger nämligen att Misslyckandet gått och blivit flint.

Och med flint syftar jag inte på staden i Michigan, USA.

Jokern. Blixten. Ara.

Precis hemkommen från The Dark Knight och bättre läge för att vara populistisk lär jag väl inte få.

Bra film. Överjävlig Heath Ledger som Jokern.
--
Han var ungefär lika överlägsen som en viss Bolt var i det där Fågelboet igår. Nu har det tyvärr hunnit skrivas en hel del om båda herrarna, så jag kan bara stämma in i hyllningskören. 100 meter är givetvis grenen med stort G, både inom friidrotten och OS i stort. Och då är det givetvis ganska uppseendeväckande att springa så snabbt och på det sättet som Usain Bolt gjorde igår.
--
Vissa muttrar något om Phelps. Och visst, åtta guld och säkert helt fantastiskt. Han får Staffan Lindeborg att vråla "One dream, one world, but ooooooooonly....one Michael Phelps"! Och lika snabbt som Lindeborg kom på sin slogan rusar Speedos varumärkesvärde i höjden. För de nya dräkterna är ju fantastiska, visst Tessan?
--
Nej, simning är jag nog milt intresserad av. Det var bättre förr när Chrunak muttrade om dopade kineser och Frölander simmade ända in i kaklet. 100 meter på land har jag dock alltid varit en sucker för. Och visst har inte OS tänt till riktigt fören nu?
--
På 9,69 sekunder hann jag ungefär tänka: "Tjuvstart....? Nää...Hmm, shit vad snabb han är! Vad fan gör han?! Världs...?"
--
Gärderud blev tyst och jag gapade. Kan tänka mig att det var en helt OK grej att se loppet live, på plats, tillsammans med 90999 andra. I Fågelboet. Borde typ vara samma känsla som att se Gilbert gråta på en scen i Slottsskogen.
--
Och stackars Ara kränkte tydligen den olympiska andan. Den..vadåförnågot? Är det bara jag som glömt bort vad den andan är nu igen? Har det någonting med coca-cola att göra? Mänskliga rättigheter? Doping? "Protestzonerna" som gapar tomma i Peking? Kanske är det något från Nike?
--
Det är OK med lite offentliga avrättningar ibland. Men...FÖR GUDS SKULL: SLÄNG INTE DIN MEDALJ ARA!!
--
Den olympiska andan, är det den där fredliga känslan som sprids över världen nu så här under spelen? Vart ska vi leta efter denna mytomspunna anda? I Gori kanske?
--
Då har jag nog skrivit om allt jag ville skriva om men som redan avhandlats överallt redan. Jag tänkte skriva något om Carolina "jag-vill-bara-ha-roligt" Klüft. Men Mats Olsson hann visst före så jag besparar er.

The machine..

also known as..Marie Lehman i Peking för SVT Sport.

Jag har tyvärr inte sett många timmar av OS än, men när jag kollat har hon suttit där. I ur och skur, svett och smogg. 24/7.

Det kanske kommer bli ett av de mest spännande momenten i OS: hur länge orkar Marie?

Istället för musik: förvirring

Så var min semestervecka slut. Istället för en hälsoresa med mycket tid över till eftertanke, som jag hade behövt, blev det en resa kantad av fest och många intryck.

Mycket att smälta med andra ord, så igår skrev jag. Det blev väl mycket pretto och alldeles för mycket av en "kolla-på-mitt-spännade-liv-blogg". Men skit i det. Här följer det bästa från veckan.
--
En gråtande Daniel Gilbert, med cigarett i mungipan, som försvinner i ett konfettiregn i slutet av 'Det är så jag säger det'. Det är nog de enda orden som kan beskriva hur bra Håkans konsert var.
--
Stod långt bak på Neil Young. Men det gjorde inte så mycket. Näst sista låten: Keep on rockin' in the free world. Himlen lystes upp och framför mig blev Slottsskogen en skog av händer.
--
Kvartetten med låtar i mitten av Neil Youngs konsert: 'The needle and the damage done', 'Unknown Legend', 'Heart of gold' och 'Old man'. Say no more.
--
Henrik Berggren kom ut på scenen igen. Några ackord och några 'aaaaah, aaaaaaah' senare stod håret på armarna i givakt. Jag vet inte om det var så sjukt bra. Däremot dramatiskt, fint, värdigt och sentimentalt.
--
När festivalen var slut var det som om vi grep sista halmstrået och gick all in. Kvällen skulle bara inte ta slut och för ett ögonblick så trodde man nästan på det.
--
Nog om festivalande. Under mina dagar i Bohuslän kände jag mig för första gången på länge helt ledig och ganska kravlös.
--
På tåget hem lyssnade jag på fotbollen på Radiosporten. Vagnen var full, mottagningen under all kritik och givetvis var tåget försenat. När vagnen tömdes något och domaren blåste av drog jag ur hörlurarna från radion, pluggade i musikspelaren och satte mig surt i ett ledigt hörn. En känslofylld vecka var över och när jag kom hem skrev jag ihop den här smörjan.
--
Hej då, blogg. Nu finns det ingen tid för oss.