Noel ger fulfingret till John

Den gode Noel Gallagher ryter till och sågar John Terry. Den engelske mittbacken har ju trots allt konstiga..ögon(?)

Underbart!

Och så var den säsongen körd

Det är efter sådana här matcher man inte kollar på tabellen på ett par dagar.

Blicken går snarare mot golvet, då huvudet är tungt tungt.

Jag vet hur man väntar

Det är över 2 år sedan jag kom Swedbank Stadion riktigt nära för första gången. Då - de gamla träningsplanerna schaktades bort och jag gjorde en intervju i en byggbod intill.

Bland de få bilder och modeller som då fanns var det denna som jag tyckte såg bäst ut. Men det var även en bild som illustrerade hur lång tid det var kvar tills arenan stod klar.

I söndags när jag rundade gamla stadion var byggbodarna borta. Fortfarande en byggarbetsplats, men istället för byggbodarna stod den där. Swedbank Stadion. Jag klev in på ståplats och insåg att den dataanimerade bilden från 2007 hade varit ganska nära sanningen. Nu i söndags stod jag strax till höger under storbildsskärmen. Arenataket var inte vitt, utan svart, men läktarna var himmelsblå och flaggorna vajade.

Invigningen - inmarschen - avsparken - första, andra och tredje målet - slutsignalen, ja det fanns många stunder för gåshud i söndags.

Men viktigast av allt: byggbodarna var borta och väntan är över.

Ni pratar om vår, jag funderar på att emigrera

Folk börjar prata om våren. Ha! Snickesnack. Nästa vecka kommer snön igen.

It (vintern, alltså) ain't over til it's over, gott folk.
--
För det är alltså inte april riktigt än. Trodde dock att jag vaknat upp första april när jag öppnade tidningen imorse. På sportsidorna presenterades LDB FC:s nya matchställ. Det är rosa. Med blommor på.

Gott så, då får dem lite att göra nere på Malmö Högskola! Genusföreläsningar är alltid riktiga kioskvältare.

2009, så blir det.

Sven-Otto Littorin tror att det kommer att bli ett riktigt skitår. Jag kan inte se någon anledning att opponera mot hans statement.

Jobben försvinner, melodifestivalen kommer vara minst lika populär som vanligt, Eminem gör comeback, inte mindre än tretton (13!) nya Wallanderfilmer ska spelas in, Blondinbella kommer att vinna Lets Dance, jag kommer att bli bostadslös och även om sommaren nog blir kanon och vi förtränger allt det onda så kommer Jihde att slå undan benen på oss och starta en ny säsong av Idol framåt höstkanten.

2009 kommer vi även lägga grunden till ett förjävligt 2010, eftersom Sverige inte kommer att kvalificera sig för fotbolls-vm.

Nej då, lite kul kanske det blir. Morrissey kommer till Sverige, Liverpool vinner Premier League, Swedbank Stadion står klar och så ska vi försöka rädda världen vid en jättestor klimatkonferens. Det kommer säkert gå fint det där.

Fint. Det kanske blir ett fint år ändå. Jag har precis fått igång Spotify och det verkar vara fint.

....Men är dom verkligen seriösa med tretton (13) Wallanderfilmer?

Tro fan att Sven-Otto får rätt ändå.

2008, så var det

2008 ska analyseras för att sedan gömmas på säkert ställe. Det är ju ändå 2009 nu.

Då kör vi!

När klockan blev 1:e januari nånstans i bucket- och fyrverkeridimman på en ö i Thailand kunde man inte tro något annat än att 2008 skulle bli ett sjuhelsikes bra år. Baksmällan klarade man ju dessutom ut galant i en brassestol på stranden. På kvällen spisades god thaimat och jag njöt i fulla drag.... Tills thaimaten (och mycket annat) kom upp dan efter. Där någonstans, på en toalett i en sunkig hydda på en ö någonstans i Thailand borde man ju börjat inse att 2008 inte skulle bli fint.

Men man levde på hoppet och red ut matförgiftningen, besökte fler öar och avslutade alltsammans med några galna dagar i Bangkok. Trots kylan som mötte mig på Kastrup höll jag hoppet uppe, nu fick jag ju återse familj och vänner.

Sedan rullade vintern 2008 på, det blev nog vår även om den länge var avlägsen. Jag minns skrivande av uppsats, lite festande och så jobb. Sen blev det mer jobb. Till slut var det bara jobb.

Utanför rusade världen förbi. Jag hade glömt bort allt vad Lets Dance, Idol, Bonde söker och Wallander var för något, men TV4 var inte sena att påminna mig. Samma kanal sade sig dock visa mer svensk fotboll än någonsin, men jag vet inte hur det blev med det. Snart gör dem väl även allsvenskan till ett svenska-folket-röstar-fram-vinnaren-program.

Något som kanske hade varit bra, för det hade gett MFF en liten liten chans till en...topp4-placering.

Tur att TV4 inte sänder nobelfesten längre, då hade svenska folket fått ringa in och rösta fram nobelpristagarna.
---
Under min tid utanför Sverige hade jag även glömt bort Blondinbella. Eller just det, hon fanns inte för ett år sedan. Hur som helst glömmer jag henne gärna igen. Förutom Blondinbella diskuterades något som kallades FRA väldigt mycket. Jag förstod inte mycket av det heller.
--
Virtanen skrev på bra som vanligt, men kraschade totalt på hösten. Jag har fortfarande inte läst boken. En annan man, nåja..spoling..med finskt klingande namn kraschade dock redan i sjätte omgången.
--
Hösten kom och plötsligt var det finanskris. Över-jävla-allt. Och om det inte var finanskris så var det presidentval och Obama. När det sedan blev president Obama OCH finanskris så fick inte ens Blondinbella någon mediaexponering.
--
Och när finanskrisen var här på riktigt och inte bara var någon "kommande bolånekris i USA" skulle TV4 pigga upp oss med Stjärnor på is. Public Service kontrade med...Dansbandskampen. Just då var det väldigt skönt att se Filip&Fredrik. Fulla.
--
2008 var alltså året då inte bara börsen rasade och hela finansvärlden kollapsade. Det var även året då all tänkbar smörja visades på TV, spelades på radion, vann allsvenskan, publicerades i tidningar, gick upp på bio, släpptes på DVD, vann Premier League och fanns med i otaliga blogginlägg.
--
Förutom det så var 2008 ett ganska bra år. Tackar vännerna, Malmö, musiken och Zlatan för det.
--
Till sist. De obligatoriska årets..

...Album.
1. Håkan Hellström - Försent för Edelweiss. Håkan gick i Exil på Wollmar Yxkullsgatan, upptäckte Youtube och skrev några av hans bästa låtar någonsin.

2. Joel Alme - Master of Ceremonies. Romantik från Göteborg. Det blir ofta bra.

3. Markus Krunegård - Markusevangeliet.

4. Glasvegas - Glasvegas. Pga. att det var något nytt, fast ändå inte. Typ.

5. Lykke Li - Youth Novels. Cool. Coolare. Lykke Li.

...Låt.
1. Håkan Hellström - Långa Vägar. Lyssna bland annat på första textraden så förstår ni.
2. Joel Alme - The Queens Corner. Lyssna på första textraden.
3. Glasvegas - Geraldine.
4. Lykke Li - Dance. Dance. Dance.
5. Håkan Hellström - Tro och Tvivel. Urstark inledning på årets bästa album. Och en hel drös spelningar.

...Liveupplevelse.
1. Håkan Hellström - Way Out West, GBG. Total urladdning. En gråtande och rökande Gilbert försvann i ett konfettiregn och hela Göteborg grät med honom.

2. Neil Young - Way Out West, GBG.

3. Bob Hund - Helsingborg. Första gången jag såg dem. Som tur är inte sista.

4. Broder Daniel - Way Out West, GBG. Ett värdigt avslut. Nu finns det ingen tid för oss. Pandorna vid staketet grät. Och jag med dem. Nästan.

5. Lykke Li - KB, Malmö. Fick den stora, men tråkiga Malmöpubliken att (i alla fall hjälpligt) sjunga med i A Tribe Called Quests gamla dänga. Och var allmänt cool som bara Lykke kan vara.

...hajp jag inte orkade sätta mig in i.
1. Fleet Foxes.
2. Spotify.
3. FRA-lagen.
4. Blondinbella.
5. Henrik Rydström.

...misslyckande.
1. Jens.
2. Malmö FF.
3. Sveriges EM.
4. Sveriges OS.
5. Malmö FF. Japp, igen. Så dåligt var det.

---

Japp. Det var väl 2008 det. Det kan ha hänt lite annat också. Men i stora drag. Det är dags att gå vidare nu. In med det nya! Det är ju ändå 2009 och imorgon börjar Lets Dance igen. Med Blondinbella.

Allt faller isär

Ja, var ska man börja?

Min cykel. Reflexerna är bort sen länge, något lyse finns inte och bakdäcket är knasigt. Igen. När jag cyklade från jobbet var så även ringklockan puts väck. Jag undrar hur dyrt kalaset kan bli om polisen stoppar mig. Vi får se.

Lägenhetsletandet. Det är en djungel därute. Och precis som sig bör finns det inga lägenheter i djungeln.

MFF. Det är lite som med cykeln. Problemen har pågått länge. Man har lappat och lagat lite provisoriskt utan någon egentlig plan. Nu finns det bara smulor kvar och antingen gör man en rejäl helrenovering, eller så börjar man om från noll och skaffar en ny.
--

Alltså - allt faller isär. Men annars är allt bra. Och på lördag ska det bli dans dans dans. Håkan kommer till Skåne och jag är där.

Tack och godnatt

Jag lämnar in. Det här funkar inte. Någonting måste göras, men jag kan inte göra det. Någon måste avgå, men jag kan inte göra det heller. Eller? Jo.

Maktlösheten gör att jag nu lämnar in min avskedsansökan och säger upp mig som supporter på omedelbar verkan.
--

Kära MFF,

Efter att ni snubblat till er en vinst uppe i Gefle så trodde jag att ni flörtade lite med mig igen. När ni sedan gör bort er två matcher i rad så har jag tappat hoppet.

Jag älskar ju er. Men jag inser nu att min kärlek är totalt obesvarad. Efter att ni gett mig en käftsmäll och spottat mig i ansiktet har jag insett att ett förhållande ska vara finare än så.

Förhoppningsvis tar ni in på rehab och förändrar er. Under tiden säger jag adjö tillsvidare.

Det fanns en tid då ni var allt, men nu har jag tröttnat på era lögner. Ni är luft för mig. Imponerande värdelös luft.

Det gör ont och det är mörkt. Annars fint, tack.

Härligt att så många läser blogg! Tack för alla roliga och fyndiga kommentarer. Tack o tack.

Närå. I am a waist of time, som de säger.
--
Newsflash! Snart har Malmö de finaste arenorna för landets största idrotter. Tyvärr kommer inte elitlagen som sett till att bygga de finaste arenorna att spela i den högsta divisionen för respektive idrott.
--
När man faller så går det snabbt och gör ont. MFF faller dock under längre tid och längre ner, vilket bara gör ännu ondare.
--
Aj aj aj aj aj aj.
-

Ont gjorde det även att se den senaste Arnfilmen. Herrejösses vilken slakt av boken.
--
Mörkt, blåst och regn. Nu minns jag hur den var. Den där mörka tiden vi kallar hösten. Det var två år sedan jag upplevde den sist.

För ett år sedan gick jag på Queens Road Central.

Det har knappt hunnit bli september och mer än någonsin vill jag fly, precis som Gilberto Gil.
--

OS tog slut den här gången också. Det hade funnits så mycket att skriva om man hade tid. Och ork. Och fortfarande studerade eller gjorde något annat där skriva betyder något.
--
Till sist - någon med en lägenhet till övers? Inte? Koja? Papplåda?

Inte det? Nej.

Istället för musik: förvirring

Så var min semestervecka slut. Istället för en hälsoresa med mycket tid över till eftertanke, som jag hade behövt, blev det en resa kantad av fest och många intryck.

Mycket att smälta med andra ord, så igår skrev jag. Det blev väl mycket pretto och alldeles för mycket av en "kolla-på-mitt-spännade-liv-blogg". Men skit i det. Här följer det bästa från veckan.
--
En gråtande Daniel Gilbert, med cigarett i mungipan, som försvinner i ett konfettiregn i slutet av 'Det är så jag säger det'. Det är nog de enda orden som kan beskriva hur bra Håkans konsert var.
--
Stod långt bak på Neil Young. Men det gjorde inte så mycket. Näst sista låten: Keep on rockin' in the free world. Himlen lystes upp och framför mig blev Slottsskogen en skog av händer.
--
Kvartetten med låtar i mitten av Neil Youngs konsert: 'The needle and the damage done', 'Unknown Legend', 'Heart of gold' och 'Old man'. Say no more.
--
Henrik Berggren kom ut på scenen igen. Några ackord och några 'aaaaah, aaaaaaah' senare stod håret på armarna i givakt. Jag vet inte om det var så sjukt bra. Däremot dramatiskt, fint, värdigt och sentimentalt.
--
När festivalen var slut var det som om vi grep sista halmstrået och gick all in. Kvällen skulle bara inte ta slut och för ett ögonblick så trodde man nästan på det.
--
Nog om festivalande. Under mina dagar i Bohuslän kände jag mig för första gången på länge helt ledig och ganska kravlös.
--
På tåget hem lyssnade jag på fotbollen på Radiosporten. Vagnen var full, mottagningen under all kritik och givetvis var tåget försenat. När vagnen tömdes något och domaren blåste av drog jag ur hörlurarna från radion, pluggade i musikspelaren och satte mig surt i ett ledigt hörn. En känslofylld vecka var över och när jag kom hem skrev jag ihop den här smörjan.
--
Hej då, blogg. Nu finns det ingen tid för oss.

Han är tunn som en rögad ål, men gör mål ändå

Med tio minuter kvar såg jag hur allt föll isär. Nu känner jag mening med mitt liv igen.

Tack Agon.

.

Victor kom förbi Malmö i veckan. I bagaget hade han med sig lite italiensk romantik och förgyllde min tillvaro fram till igår.

Nu har jag fått smak för det här med besök. När kommer nästa?

Ni med stående inbjudan vet vilka ni är. Och jag har väntat länge nog nu.
--

Imorgon är det jobb igen. Vilket tyvärr innebär att jag missar morgondagens juniormatch på Stadion. En å så viktig match i kampen om...fjärdeplatsen..

Och så lite fotboll....

Tony G säger att Hammarby inte spelat en bättre bortamatch med honom som tränare.
Tro då inte att de var fantastiskt bra. Det var MFF som var fantastiskt dåliga. I andra halvlek.

Fick skrämmande vibbar från Åkeby-tiden. Och jag tror att hösten kan bli en lång pina. Även fotbollsmässigt.

EM-tröttma

EM är snart slut. De sista förlorarna ska sållas bort. Det kommer givetvis bli tomt efter EM, även om ankdammen a.k.a. allsvenskan snart tar vid.

Men bloggen är också lite trött på EM. Och Ola Wenströms ständiga leende. Trött på att höra om att hela Europa hyllar Ryssland. Apatisk gentemot Lagerbäck-sågningar. Uppgiven över att återigen få höra "folkets" åsikter på fotbollskanalen. Bloggen vill raka av Jihdes hår och mata folket med det. Sick and tired på Zlatans knä. Får ont i öronen så fort någon nämner något om Spanien och förbannelse. Allergisk mot Kim Källström. Och nästa gång jag ser Bojan stänger jag av TV:n.

Det har varit ett bra EM. Men i sorlet av allt folkligt tyckande glöms mycket bort. Chiellinis brytningar och Luca Tonis nedtagningar blir meningslösa. Zlatans knä blir till en notis. Ivan Klasnic fick en stund i rampljuset. Han var sedan en minut från att bli den som hela Europa pratade om. Allt vi hör om nu är Arshavin.

Det har varit ett bra EM. För de som inte förlorat.

Förlorare

Så sitter man här besviken. Innan EM trodde jag inte på Sverige. Men så vinner de mot Grekland och spelar bra mot Spanien. Tron kom tillbaka.

Idag förstår jag varför man tvivlade från första början.

Ryssland visade plågsamt tydligt att vi är förlorare. Kolla på lagen som gått till kvartsfinal, jag orkar inte räkna upp dom nu. Men det är vinnare.

Sverige är förlorare. Igen. Vi förlorade bara lite tidigare än vanligt.

Upprättelse

Daniel Andersson har nu spelat 180 minuter EM-fotboll. Och det har varit en enda lång upprättelse.

Under rubriken "Daniel - bäst av alla spelare" skriver Simon Bank mycket vackert:

"Där Xavi rullade i sidled hittade Daniel Andersson lösningar från en karta vi trodde att han hade glömt i en lägenhet i Bari 1998.

Daniel var, tveklöst, matchens bäste spelare före paus. Kreativ, kraftfull, modig, han bar Sveriges spel åt två håll."

--

Och Zlatan gör inga mål i landslaget säger ni? Han är inte så jäkla bra i viktiga matcher? Landslaget skulle spela bättre utan Zlatan? Vila Zlatan?

Nä vet ni vad - Pazza Zlatan!

Grande Ibra!

Jag har kollat på Zlatans mål nu. Igen.

Och igen.
--
Nu skulle jag vilja se om hela matchen. Fast risken är väl att man bara skulle spola fram till minut 67 direkt. Och se Zlatans mål. Igen.

Nedan visas tydliga tecken på för mycket plugg.

Det är bäst att inleda med ett förtydligande: förra inlägget var lika allvarligt som ett genomsnittligt inlägg på misslyckandet. Alltså inte alls.

Klockan var nyss 23, dagen är fredag och jag....loggar in på skolmailen. Det är skadat, det är inte bra någonstans...men snart är det över.

Och avgiftningen från studiesjukan inleds imorgon. Middag, vin och någon slags utgång.
--
På tala om misslyckandet så har Jens-Åke varit på träningsläger i norrland, nej förlåt...Stockholm. Av träningsrapporten att döma så har hårdträningen gett goda resultat. I liknande sammanhang hade nog Sportbladet toppat med: "Islossning för Jens-Åke".
Men eftersom jag aldrig tvivlat på Höllvikensonens avslutningsförmåga är jag föga förvånad.

--
Vi avrundar med dagens understatement, följt av sanningen:

"Roland Andersson om Zlatans knä: Inte bra".

Hurricane om Zlatans knä: Det sämsta som har hänt Sverige sedan Markoolio.

2-0...

..av Zlatan - Mer gåshud och nu är Ibrakadabra tillagt i 'mina ord'.

Zlatan - nu även i mobilen.

Zlatan hoppade precis in och satte 1-0 för Inter. Det gav mig inte bara en lättare gåshud och lite hopp inför EM. Jag konstaterade även att Zlatan inte fanns i mobilens ordlista.

Det gör det nu.