Bloggen lägger sig i ett syrgastält och hoppas på det bästa

Kungen av pop är död. Säsongen är död. Journalistdrömmarna är döda. Den här bloggen är hyfsat död. Det här är ett försök att lägga in bloggen i ett syrgastält och hoppas på det bästa.
--

MJ var det ja. Det har hunnit skrivas en del om honom sedan den 25e juni. Vissa saker har varit läsvärt, men mest har det handlat om tveksamma relationer med barn, blekheten, droger, pengar, nation of islam, barnen, Bubbles och Anton Glanzelius.

PSL levererade en av de bättre texterna, som summerar det hela ganska bra. Även Virtanen vässade pennan och skrev det som alla vettiga tänkte - låt nu musiken berätta MJ:s historia.

Jag har själv gått i fällan och kittlats lite av alla rykten och konspirationsteorier. Ibland har jag mest viljat ge stackars Michael en kram och säga att allt kommer att bli bra. Men framförallt har jag alltid ryckts med i hans musik, något som inte alla kommersiella popstjärnor lyckats med. Det är för mig ett större fenomen än vilken hudblekning som helst.
--
Säsongen ja. Den är, som vanligt numera, död. Spelare sticker, Madsen glappar och utåt sett är MFF en förening i djup kris. Innanför väggarna är dock allt frid och fröjd. Kort och gott - allt är som vanligt.
--

Journalistutbildning? Neherru! Still stuck at work och om det fortsätter kommer jag att lägga mig apatisk i fosterställning kring oktober för att aldrig resa mig upp igen. Liten överdrift kanske, men kort och gott - trött på jobb.
--

Och så rullar det på. Kanske bloggen gör det också. Syrgastältet är igång och jag ska försöka hålla den levane. Funderade på att twittra istället, men eftersom jag inte ens lyckas hålla mina sms korta är det nog ingen idé. Kanske vore bra för kreativiteten dock. Men det är nog det mesta just nu. Till exempel sömn, tack och godnatt.

Vadå twitter? Ett kort blogginlägg är ett bra blogginlägg

Det närmar sig helg.

Tåget till Lasse Kronérs hembygd är bokat. Bob Hunds nya är inlagd i podden och lönen rullar snart in på kontot.

Men först - upp gå till jobbet jobba jobba äta lunch.

Hopplöst

Thåström igår. Han lyckas fortfarande. Utan publikfrieri levererar han en mörk och laddad konsert som inte går att värja sig emot. 52 år ung är han fortfarande coolast av alla på scen och det går inte att slita blicken från honom.

I Alla vill till himlen förstår vi även att han fortfarande låter cool.

Thåström lämnar efter en mörk mörk Du ska va president och kvar står vi utan ett uns av hopp kvar.

Om jag nu överhuvudtaget hade något.

2009, så blir det.

Sven-Otto Littorin tror att det kommer att bli ett riktigt skitår. Jag kan inte se någon anledning att opponera mot hans statement.

Jobben försvinner, melodifestivalen kommer vara minst lika populär som vanligt, Eminem gör comeback, inte mindre än tretton (13!) nya Wallanderfilmer ska spelas in, Blondinbella kommer att vinna Lets Dance, jag kommer att bli bostadslös och även om sommaren nog blir kanon och vi förtränger allt det onda så kommer Jihde att slå undan benen på oss och starta en ny säsong av Idol framåt höstkanten.

2009 kommer vi även lägga grunden till ett förjävligt 2010, eftersom Sverige inte kommer att kvalificera sig för fotbolls-vm.

Nej då, lite kul kanske det blir. Morrissey kommer till Sverige, Liverpool vinner Premier League, Swedbank Stadion står klar och så ska vi försöka rädda världen vid en jättestor klimatkonferens. Det kommer säkert gå fint det där.

Fint. Det kanske blir ett fint år ändå. Jag har precis fått igång Spotify och det verkar vara fint.

....Men är dom verkligen seriösa med tretton (13) Wallanderfilmer?

Tro fan att Sven-Otto får rätt ändå.

2008, så var det

2008 ska analyseras för att sedan gömmas på säkert ställe. Det är ju ändå 2009 nu.

Då kör vi!

När klockan blev 1:e januari nånstans i bucket- och fyrverkeridimman på en ö i Thailand kunde man inte tro något annat än att 2008 skulle bli ett sjuhelsikes bra år. Baksmällan klarade man ju dessutom ut galant i en brassestol på stranden. På kvällen spisades god thaimat och jag njöt i fulla drag.... Tills thaimaten (och mycket annat) kom upp dan efter. Där någonstans, på en toalett i en sunkig hydda på en ö någonstans i Thailand borde man ju börjat inse att 2008 inte skulle bli fint.

Men man levde på hoppet och red ut matförgiftningen, besökte fler öar och avslutade alltsammans med några galna dagar i Bangkok. Trots kylan som mötte mig på Kastrup höll jag hoppet uppe, nu fick jag ju återse familj och vänner.

Sedan rullade vintern 2008 på, det blev nog vår även om den länge var avlägsen. Jag minns skrivande av uppsats, lite festande och så jobb. Sen blev det mer jobb. Till slut var det bara jobb.

Utanför rusade världen förbi. Jag hade glömt bort allt vad Lets Dance, Idol, Bonde söker och Wallander var för något, men TV4 var inte sena att påminna mig. Samma kanal sade sig dock visa mer svensk fotboll än någonsin, men jag vet inte hur det blev med det. Snart gör dem väl även allsvenskan till ett svenska-folket-röstar-fram-vinnaren-program.

Något som kanske hade varit bra, för det hade gett MFF en liten liten chans till en...topp4-placering.

Tur att TV4 inte sänder nobelfesten längre, då hade svenska folket fått ringa in och rösta fram nobelpristagarna.
---
Under min tid utanför Sverige hade jag även glömt bort Blondinbella. Eller just det, hon fanns inte för ett år sedan. Hur som helst glömmer jag henne gärna igen. Förutom Blondinbella diskuterades något som kallades FRA väldigt mycket. Jag förstod inte mycket av det heller.
--
Virtanen skrev på bra som vanligt, men kraschade totalt på hösten. Jag har fortfarande inte läst boken. En annan man, nåja..spoling..med finskt klingande namn kraschade dock redan i sjätte omgången.
--
Hösten kom och plötsligt var det finanskris. Över-jävla-allt. Och om det inte var finanskris så var det presidentval och Obama. När det sedan blev president Obama OCH finanskris så fick inte ens Blondinbella någon mediaexponering.
--
Och när finanskrisen var här på riktigt och inte bara var någon "kommande bolånekris i USA" skulle TV4 pigga upp oss med Stjärnor på is. Public Service kontrade med...Dansbandskampen. Just då var det väldigt skönt att se Filip&Fredrik. Fulla.
--
2008 var alltså året då inte bara börsen rasade och hela finansvärlden kollapsade. Det var även året då all tänkbar smörja visades på TV, spelades på radion, vann allsvenskan, publicerades i tidningar, gick upp på bio, släpptes på DVD, vann Premier League och fanns med i otaliga blogginlägg.
--
Förutom det så var 2008 ett ganska bra år. Tackar vännerna, Malmö, musiken och Zlatan för det.
--
Till sist. De obligatoriska årets..

...Album.
1. Håkan Hellström - Försent för Edelweiss. Håkan gick i Exil på Wollmar Yxkullsgatan, upptäckte Youtube och skrev några av hans bästa låtar någonsin.

2. Joel Alme - Master of Ceremonies. Romantik från Göteborg. Det blir ofta bra.

3. Markus Krunegård - Markusevangeliet.

4. Glasvegas - Glasvegas. Pga. att det var något nytt, fast ändå inte. Typ.

5. Lykke Li - Youth Novels. Cool. Coolare. Lykke Li.

...Låt.
1. Håkan Hellström - Långa Vägar. Lyssna bland annat på första textraden så förstår ni.
2. Joel Alme - The Queens Corner. Lyssna på första textraden.
3. Glasvegas - Geraldine.
4. Lykke Li - Dance. Dance. Dance.
5. Håkan Hellström - Tro och Tvivel. Urstark inledning på årets bästa album. Och en hel drös spelningar.

...Liveupplevelse.
1. Håkan Hellström - Way Out West, GBG. Total urladdning. En gråtande och rökande Gilbert försvann i ett konfettiregn och hela Göteborg grät med honom.

2. Neil Young - Way Out West, GBG.

3. Bob Hund - Helsingborg. Första gången jag såg dem. Som tur är inte sista.

4. Broder Daniel - Way Out West, GBG. Ett värdigt avslut. Nu finns det ingen tid för oss. Pandorna vid staketet grät. Och jag med dem. Nästan.

5. Lykke Li - KB, Malmö. Fick den stora, men tråkiga Malmöpubliken att (i alla fall hjälpligt) sjunga med i A Tribe Called Quests gamla dänga. Och var allmänt cool som bara Lykke kan vara.

...hajp jag inte orkade sätta mig in i.
1. Fleet Foxes.
2. Spotify.
3. FRA-lagen.
4. Blondinbella.
5. Henrik Rydström.

...misslyckande.
1. Jens.
2. Malmö FF.
3. Sveriges EM.
4. Sveriges OS.
5. Malmö FF. Japp, igen. Så dåligt var det.

---

Japp. Det var väl 2008 det. Det kan ha hänt lite annat också. Men i stora drag. Det är dags att gå vidare nu. In med det nya! Det är ju ändå 2009 och imorgon börjar Lets Dance igen. Med Blondinbella.

Idag köpte jag ett godare samvete, gör du det med!

Det är underbart att bo i ett i-land. Här kan vi köpa det mesta, trots finanskris. Så med hjälp av ett sms-lån (varför sänker inte sms-lånebolagen räntan?!) har jag idag köpt mig ett godare samvete.

Jag vet inte hur det är uppe i Norrland, men här i Malmö har man inte kunnat undgå glasburen med de tre tjötiga programledarna som ska samla in pengar.

Till skillnad från alla galor med massa snyftreportage och artister som spelar playback verkar den här insamlingen vara vettigare. Önska en låt - ge pengar. Behöver ju inte vara svårare än så.

I vanlig ordning har jag haft svår beslutsångest och det har tagit mig sen i söndags att bestämma vilken låt jag ska önska.

Men nu är det gjort. Lyssna först. Sedan kan ni önska själva.

Regn istället för snöflingor och det känns inte som en kyss

Trots att jag bytt alarmsignal till 'Born to run' kom jag inte upp ur sängen imorse för att ge mig ut att springa. Kollade ut, såg ingenting men hörde att regnet smattrade mot rutan. Det var fortfarande november, även fast kalendern sa december.

Det är alltså detta jag väntat på, tänkte jag, och vände mig om.

Även om november avslutades i dur med en klockren konsert i fredags, så trodde jag ändå att december skulle bli någonting bättre. Med förra årets brist på jul skulle ju december bli en lätt match med all härlig svensk julkänsla. Jag hade tydligen glömt bort det där med regn och rusk.

Men ingen idé att hänga läpp. Det släpps ju i alla fall lite oväntade jullåtar. Vissa är till och med så seriösa (eller pengakåta på ett indievis?) att de åker till Transylvanien bara för att spela in en EP med jullåtar. Vet inte hur bra det är, men med tanke på titeln borde det vara succé.

Plura släpper ingen jullåt, men väl en skiva och det kan ju rädda vilken månad som helst.

Anledningen till inlägget var som vanligt inget speciellt. Jag tänkte bara öva upp det här med att länka. Snart är det nämligen dags för årsbästalistor, något som jag totalt missade förra året. Nu är jag laddad till tänderna, så håll utkik.

Rihanna tvingar mig till lobotomi

Något/någon som kallas T.I har tillsammans med en flicksnärta (RnB-stjärna, kanske det heter), som heter Rihanna gjort en låt som toppar listorna just nu.

Som sig bör har de samplat en gammal hitlåt. Men inte vilken som helst! De dammar av Haduciis gamla plåga från..ja, jag vet inte vilket år..2004?

Och eftersom folk tycker om skit även 2008 får jag nu höra låten 8 gånger om dagen.

Varför inte sampla någon cool låt istället, av Smokey Robinson eller liknande?

Nä, folket vill ha Haducii. Haducii??!

Kanske är det lika bra att lobotomeras. Då blir jag som alla er andra och kommer inte att beröras av någonting längre. Och det bästa av allt - jag kan fortfarande klara av mitt jobb.

-

Här tänkte jag posta ett youtube-klipp, men skitet funkar ju inte. Tanken var att skryta över att Eldkvarn ska ses imorrn, men tji fick jag.

Men nu vet ni i alla fall. Eldkvarn. Live. Imorgon.

Så här bra kan det bli.

Större nyheter kommer förmodligen i nästa inlägg. Då kommer det förhoppningsvis handla om att bli vuxen och flytta hemifrån, så håll ut gott folk.

Allt faller isär

Ja, var ska man börja?

Min cykel. Reflexerna är bort sen länge, något lyse finns inte och bakdäcket är knasigt. Igen. När jag cyklade från jobbet var så även ringklockan puts väck. Jag undrar hur dyrt kalaset kan bli om polisen stoppar mig. Vi får se.

Lägenhetsletandet. Det är en djungel därute. Och precis som sig bör finns det inga lägenheter i djungeln.

MFF. Det är lite som med cykeln. Problemen har pågått länge. Man har lappat och lagat lite provisoriskt utan någon egentlig plan. Nu finns det bara smulor kvar och antingen gör man en rejäl helrenovering, eller så börjar man om från noll och skaffar en ny.
--

Alltså - allt faller isär. Men annars är allt bra. Och på lördag ska det bli dans dans dans. Håkan kommer till Skåne och jag är där.

Istället för musik: förvirring

Så var min semestervecka slut. Istället för en hälsoresa med mycket tid över till eftertanke, som jag hade behövt, blev det en resa kantad av fest och många intryck.

Mycket att smälta med andra ord, så igår skrev jag. Det blev väl mycket pretto och alldeles för mycket av en "kolla-på-mitt-spännade-liv-blogg". Men skit i det. Här följer det bästa från veckan.
--
En gråtande Daniel Gilbert, med cigarett i mungipan, som försvinner i ett konfettiregn i slutet av 'Det är så jag säger det'. Det är nog de enda orden som kan beskriva hur bra Håkans konsert var.
--
Stod långt bak på Neil Young. Men det gjorde inte så mycket. Näst sista låten: Keep on rockin' in the free world. Himlen lystes upp och framför mig blev Slottsskogen en skog av händer.
--
Kvartetten med låtar i mitten av Neil Youngs konsert: 'The needle and the damage done', 'Unknown Legend', 'Heart of gold' och 'Old man'. Say no more.
--
Henrik Berggren kom ut på scenen igen. Några ackord och några 'aaaaah, aaaaaaah' senare stod håret på armarna i givakt. Jag vet inte om det var så sjukt bra. Däremot dramatiskt, fint, värdigt och sentimentalt.
--
När festivalen var slut var det som om vi grep sista halmstrået och gick all in. Kvällen skulle bara inte ta slut och för ett ögonblick så trodde man nästan på det.
--
Nog om festivalande. Under mina dagar i Bohuslän kände jag mig för första gången på länge helt ledig och ganska kravlös.
--
På tåget hem lyssnade jag på fotbollen på Radiosporten. Vagnen var full, mottagningen under all kritik och givetvis var tåget försenat. När vagnen tömdes något och domaren blåste av drog jag ur hörlurarna från radion, pluggade i musikspelaren och satte mig surt i ett ledigt hörn. En känslofylld vecka var över och när jag kom hem skrev jag ihop den här smörjan.
--
Hej då, blogg. Nu finns det ingen tid för oss.

I brist på annat ger jag er: en suddig bild.

Och bilden föreställer Tomas Öberg. Han reade ut sin själ i lördags. Och han gjorde det mycket bra. Nåt som däremot inte var bra: Helsingborgs nattliv, som hade mycket mer att önska.

Dagens gubbrock

Till slut dök den upp - Exile On Wollmar Yxkullsgatan.

Upprättelse

Daniel Andersson har nu spelat 180 minuter EM-fotboll. Och det har varit en enda lång upprättelse.

Under rubriken "Daniel - bäst av alla spelare" skriver Simon Bank mycket vackert:

"Där Xavi rullade i sidled hittade Daniel Andersson lösningar från en karta vi trodde att han hade glömt i en lägenhet i Bari 1998.

Daniel var, tveklöst, matchens bäste spelare före paus. Kreativ, kraftfull, modig, han bar Sveriges spel åt två håll."

--

Och Zlatan gör inga mål i landslaget säger ni? Han är inte så jäkla bra i viktiga matcher? Landslaget skulle spela bättre utan Zlatan? Vila Zlatan?

Nä vet ni vad - Pazza Zlatan!

Dagens ljus i mörkret

Idag blev det klart att Pink Floyd ska tilldelas polarpriset. Bloggen applåderar givetvis beslutet och bjuder dagen till ära på ett youtubeklipp.

För ganska exakt fyra år sedan var den här låten det enda som spelades under några sena, men ack så ljusa och varma nätter.

Resan mot tunnelns mörker

För ett år sedan, under praktik och b-uppsats, upplevde jag en av mina stressigaste studietider under två-tre smått omänskliga veckor. Sista två veckorna i HK minns jag även dem som tunga.

Jag börjar nu se ljuset i tunneln för C-uppsatsen. Men ljuset kommer inte från tunnelns slut. Jag har precis tagit mig in i tunnelhelvetet och ser alltså lite ljus sippra fram, men från fel ände. Snart är det totalt mörker. Och jag tänker att - jävlar, jag kommer att göra mig så jävla illa här.

Så vi får se, kära blogg. Antingen får du inte se mig på ett tag, eller så kommer jag snart börja skriva obehagligt mycket här.
--
Och idag tog en iskall Lagerbäck ut Henrik Larsson till EM-truppen. Givetvis överraskande, chockartat och allt sånt där. Vad jag tycker? Det vet vi inte fören efter EM.

Det är ju faktiskt så. De senaste timmarna har varenda tyckare (och de är många!) skrivit/sagt att det är helt fantastiskt bra och helt rätt. Inte för att vara sån..men..senast Henke sa tack och adjö..ni vet efter det där världsmästerskapet.. hur många tyckare ville tvinga honom kvar?

Det är det som blir snett med tyckare. Först ska alltså alla spelare under 21 rädda landslaget. Till och med Rajalakso(!). Nästa dag svänger det och Henrik Larsson är återigen en världsspelare. Dessutom är det nästintill skandal att Teddy Lucic inte blir tillfrågad tidigare. Men först var Peter -tunnlad av Toivonen- Larsson självskriven.

Brief conclusion: Tyckare borde inte tycka så mycket. Däremot tror jag att många kommer vara allmänt besvikna efter EM. Och så hade fallit vare sig om Henke sagt nej eller ej.
--
Däremot borde fler tycka till om misären kring EM-låtarna. Där har vi ett problem i klass med Zlatans knä. Först släpper alltså Aftonbladet (likt vilken Beck-film om torsdagarna som helst), en superduper-chock-svensson-schlager-dänga med Markoolio.

Idag såg jag en skymt av en liten pojke som hette Frans. Det var förbundets kontring mot Aftonbladet.

Tro fan att EM kommer att bli en misär.
--
I övrigt är jag djupt oroad över hur sommarens herrmiddagar kommer att se ut.

Det här har jag dock pluggat massor av idag.

Jag ljög. Dagens plugg gick galant. Om man räknar framgången i antalet spelningar av Almes skiva.

Han sjunger alltså..

She was heaven when I met her. But she was hell when I came asking for more.
--

Fast bäst är nog skivans sista låt, Honestly. Undersökningen kring detta fortsätter imorgon.

Bloggchock, helgförväntningar och musikhajp.

Jens-Åke gjorde i veckan en chockcomeback i bloggvärlden och har överträffat sig själv med hela tre inlägg. Inget misslyckande än så länge. Jag känner flåset i nacken och har drabbats av lite prestationsångest.

Ni får hoppas på att min inspiration väcks i helgen. Örebroarn åker hit via långa vägar imorrn. Jag har tillräckligt med vin och sprit. Och framför allt har vi goda minnen av aprilhimlen.

Och om ni skulle drabbas av panik när blogginläggen uteblir: lyssna på Joel Alme.
Han är helt klart värd sin hajp. Lyssna på inledningen av singeln och förstå varför:

She was heaven when I met her
But she was hell when I came asking for more

Extranummer att dö för

Håkan avslutade tydligen med följande låtar igår:

Nu kan du få mig så lätt
För en lång lång tid
En midsommarnattsdröm
Kom igen Lena
Vi två 17 år
--

Samma uppvisning stod inte MFF för idag, tyvärr. Thefineartofplayingdraw.blogspot.com öppnar förmodligen sina dörrar inom kort.

Dagens lugnande medel på jobbet