Så var min semestervecka slut. Istället för en hälsoresa med mycket tid över till eftertanke, som jag hade behövt, blev det en resa kantad av fest och många intryck.
Mycket att smälta med andra ord, så igår skrev jag. Det blev väl mycket pretto och alldeles för mycket av en "kolla-på-mitt-spännade-liv-blogg". Men skit i det. Här följer det bästa från veckan.
--
En gråtande Daniel Gilbert, med cigarett i mungipan, som försvinner i ett konfettiregn i slutet av 'Det är så jag säger det'. Det är nog de enda orden som kan beskriva hur bra Håkans konsert var.
--
Stod långt bak på Neil Young. Men det gjorde inte så mycket. Näst sista låten: Keep on rockin' in the free world. Himlen lystes upp och framför mig blev Slottsskogen en skog av händer.
--
Kvartetten med låtar i mitten av Neil Youngs konsert: 'The needle and the damage done', 'Unknown Legend', 'Heart of gold' och 'Old man'. Say no more.
--
Henrik Berggren kom ut på scenen igen. Några ackord och några 'aaaaah, aaaaaaah' senare stod håret på armarna i givakt. Jag vet inte om det var så sjukt bra. Däremot dramatiskt, fint, värdigt och sentimentalt.
--
När festivalen var slut var det som om vi grep sista halmstrået och gick all in. Kvällen skulle bara inte ta slut och för ett ögonblick så trodde man nästan på det.
--
Nog om festivalande. Under mina dagar i Bohuslän kände jag mig för första gången på länge helt ledig och ganska kravlös.
--
På tåget hem lyssnade jag på fotbollen på Radiosporten. Vagnen var full, mottagningen under all kritik och givetvis var tåget försenat. När vagnen tömdes något och domaren blåste av drog jag ur hörlurarna från radion, pluggade i musikspelaren och satte mig surt i ett ledigt hörn. En känslofylld vecka var över och när jag kom hem skrev jag ihop den här smörjan.
--
Hej då, blogg. Nu finns det ingen tid för oss.
Mycket att smälta med andra ord, så igår skrev jag. Det blev väl mycket pretto och alldeles för mycket av en "kolla-på-mitt-spännade-liv-blogg". Men skit i det. Här följer det bästa från veckan.
--
En gråtande Daniel Gilbert, med cigarett i mungipan, som försvinner i ett konfettiregn i slutet av 'Det är så jag säger det'. Det är nog de enda orden som kan beskriva hur bra Håkans konsert var.
--
Stod långt bak på Neil Young. Men det gjorde inte så mycket. Näst sista låten: Keep on rockin' in the free world. Himlen lystes upp och framför mig blev Slottsskogen en skog av händer.
--
Kvartetten med låtar i mitten av Neil Youngs konsert: 'The needle and the damage done', 'Unknown Legend', 'Heart of gold' och 'Old man'. Say no more.
--
Henrik Berggren kom ut på scenen igen. Några ackord och några 'aaaaah, aaaaaaah' senare stod håret på armarna i givakt. Jag vet inte om det var så sjukt bra. Däremot dramatiskt, fint, värdigt och sentimentalt.
--
När festivalen var slut var det som om vi grep sista halmstrået och gick all in. Kvällen skulle bara inte ta slut och för ett ögonblick så trodde man nästan på det.
--
Nog om festivalande. Under mina dagar i Bohuslän kände jag mig för första gången på länge helt ledig och ganska kravlös.
--
På tåget hem lyssnade jag på fotbollen på Radiosporten. Vagnen var full, mottagningen under all kritik och givetvis var tåget försenat. När vagnen tömdes något och domaren blåste av drog jag ur hörlurarna från radion, pluggade i musikspelaren och satte mig surt i ett ledigt hörn. En känslofylld vecka var över och när jag kom hem skrev jag ihop den här smörjan.
--
Hej då, blogg. Nu finns det ingen tid för oss.
5 kommentarer:
Kvällen tog slut, helgen tog slut och det kändes otroligt vemodigt. Det var en bra helg och det kommer ta ett tag att smälta allt...
Trodde för ett ögonblick att du sa hejdå till bloggen för alltid där. Inte för att du borde lägga ner bloggen... men det hade varit ett "rock n' roll diva fason" alá "jag är för cool för att delge mina mästerverk eller min konst med fotfolket, de är för stupida för att uppskatta ändå, icke värdiga"
sen hörde ingen från honom någonsin igen..
vilket i sig är fruktansvärt coolt.
eller hade varit..
jag är lite halvfull
Skicka en kommentar