Seriefinal i ankdammen

Från Götlaborghåll pratas det om att Maradona spelade match för de-så-kallade änglarna igår. Kan det verkligen stämma? Jag läste att fotbollsguden släpptes från någon klinik i Buenos Aires under gårdagen... Nåja, coolt mål av den där Andres i alla fall. Men mest iskallt var det när han gjorde om målet i fotbollsmåndag på 4:an.

Skitsamma, ikväll blir troligen Götlaborg av med sin tillfälliga serieledning och jag hoppas naturligtvis att mitt kära Malmö går upp i ensam ledning vid 20.45-hugget.

Om det blir oavgjort skiljer det 3(!) poäng mellan serieledare och jumbon. Efter 5 omgångar! Sådant kan bara hända i allsvenskan, gott folk.

Det är pissevär, stadion kommer att vara mer oinbjudande än vanligt, Chanko kommer få smaka både på gräs, lera, okvädningsord och busvisslingar (han slipper dock Patrik Anderssons dobbar, vilket han ska vara mycket tacksam över). Trots att allt detta talar för MFF är jag givetvis nervös.

Jag minns sista hemmamatchen 2005, då vi avrundade säsongen på sämsta sätt med att ge bort fjärdeplatsen till gästande Hammarby. Förra årets hemmamatch minns jag med än större bitterhet. Det var fint väder, mycket folk och MFF började växa in i 4-3-3 systemet. Tills Raoul Kouakou blev göken, nickade in bollen i eget mål och även skallade ihop med Järdler som aldrig varit sig själv sen dess.

Förra årets fiasko tog sin början mot Bajen hemma, idag hoppas jag att vi får se årets succé ta fart på allvar.

Junior ställs visst mot någon som kallas Sulan. Lycka till. Bye, Bye, Bajen! Bye, Bye!

--

Om ni undrar orsaken bakom detta, förmodligen, osammanhängande inlägget så..

Nej, jag har inte fått i mig syra. Nej, jag har inte mycket till liv. Ja, jag tar en paus från uppsatsskrivandet. Ja, jag är nervös. Jättenervös.